...
Jag har världens underbaraste pojkvän/sambo och jättefin lägenhet.
jag har dock inget jobb, men just nu är jag så nere så jg skulle inte orka det.
men vad är det som gör mig så nere?
är det för att jag är så långt ifrån familj och vänner?
Jag drömde inatt att jag och min familj skulle åka iväg och hitta på något kul tillsammans. Syrrans kille var självklart med. Inte Erik dock, men som sagt det var en dröm.
Och när vi skulle åka iväg så fick inte jag plats i bilen, så jag kunde inte åka med. Så sa dem att de är så vana med att jag inte är där att de inte tänkte på att vi inte skulle få plats i bilen. Då kände jag mig så fruktansvärt bortglömd och jag var helt enkelt inte längre en del av familjen.
halv sex vaknade jag, klarvaken. kramade om Erik och försökte somna om. men det gick inte! somnade inte om förens sju kanske. och idag har jag känt mig så sjukt jävla nere. iofs har jag gjort det flera dagar nu, om inte tillochmed veckor.
usch, ibland vill jag bara hem. jag vet inte vad jag vill med livet längre.
